Notisen/artikeln ingår inom Svenska Familj-Journalen 1/10 ||
Äfventyr i tre berättelser, af Z. Topelius.
1 Personer:
2 Lord Sidney Evans, pär af England.
3 Lady Evans, hans maka.
4 Lady Arabella, deras dotter.
5 Georges Thomson, marinlöjtnant.
6 Ninon, kammarjungfru.
7 Petter Bult, gammal matros.
8 David Dyning, mästerlots och fyrvaktare.
9 Lilla Dyning, hans dotter.
10 Kalle, hans son.
11 Isak, lotslärling.
12 Sammu, en estgumma.
13 matroser, landtfolk.
14 Händelsen föregår inom början af detta århundrade vid Rotsaari fyrbåk utanför Hangöudd på sydfinska kusten.
Första berättelsen.
15 (I fonden klippor och öppna hafvet. mot höger en lotsstuga. mot venster fyrbåken och nära dess ingång en bänk. Derinvid hänga nät.)
16 (Afton och solnedgång. Fyren existerar tänd. David Dyning metar vid stranden. Isak samt Lilla nedplocka näten.)
17 David(metande).
18 Så, så naggar han der som en jungfru på sockerbröd? Lathundsgöra! Abborr’n går på djupen. detta lönar sig vis
Öga mot öga med döden
Dick Harrison:
Döden har i varenda tider fascinerat människan samt varit ett centralt tema i vårt utforskande från livet. En strid ström av böcker om hur döden framställts i allt från historiska begravningsritualer mot moderna filmer uttrycker identisk sak: döden är inget att slarva med.
Detta existerar en understreckare, en fördjupande essä, dagligen i SvD sedan Åsikter som uttrycks är skribentens egna.
”Här slängde japanerna ned morfar”, berättade den indonesiske guiden. han pekade på ett hål i väggen, och jag plockade fram kameran samt fotograferade. Talade han sanning? Eller var det ett skröna som han upprepade några gånger om dagen eftersom han trodde för att turisterna ville höra det? Källkritikern i mig plats lika skeptisk då såsom nu, men jag sade inget. Det hade varit ohövligt. Vi befann ju oss i ett dem dödas rum, och guiden var bokstavligt talat gravallvarlig.