Hare Krishna. Krishnarörelsen (ISKCON, The International Society for Krishna Consciousness) är en modern form av gaudiya. detta är fråga om den bengaliska vaishnavismen, den hinduiska bhaktirörelse som påbörjades från Caitanya () i nuvarande Västbengalen i Indien. Caitanyas lära kodifierades under generationen efter honom av dem s.k. sex Goswamierna inom Vrindavan; till huvudpunkterna hör att den högsta brahman identifieras som den personliga gudomen Krishna, och för att Radha är hans högsta shakti eller kraft. dem individuella själarnas relation mot gudomen ses som konstituerad av "ofattbar samtidig grupp och dualism", av vilka det dock är dualismen som får den större tonvikten. Metoden för själen att ta sig ut ur sin nuvarande, illusoriska tillvaro är bhakti, överlycklig hängivenhet till Radha samt Krishna. Denna bhaktis kännetecken är sankirtana, gemensam lovprisning av Krishnas namn, oftast i form av detta s.k. maha-mantrat (Hare Krishna, Hare Krishna, Krishna Krishna, Hare Hare/Hare Rama, äga
Hinduismen
Kategori
Bild:
Hinduer behöver inte besöka ett tempel för för att be. De flesta hinduiska familjer har ett husaltare där de kan offra och be till sina gudar.
Lästid 10 minuter
Hinduismen räknas som den äldsta bland världsreligionerna och besitter sina rötter i Indiens uråldriga historia och litteratur.
En dynamisk religion
Hinduismen har ingen grundare utan är istället uppbyggd på ett flöde kunskaper från många olika religioner som med tiden har bakats samman mot en allsidig lära. Impulser från bl.a. grekisk sagor, persisk religion, kristendom samt islam har lett mot att lärans innehåll äger byggts på och förändrats genom historiens gång. Den hinduiska lärans tolerans och dynamik inför andra religioner äger gjort att den tillsammans tiden överlevt både erövringar och andra rivaliserande religiösa läror.
Hinduismen räknas som den äldsta bland världsreligionerna samt har sina rötter inom Indiens uråldriga historia samt litteratur.